Släpp sargen – därför sätter jag på julmusiken redan i november
Klockan var kvart över sju en tisdagsmorgon i början av november när jag tryckte på play. Ute regnade det på tvären, asfalten var sotgrå och termometern pendlade runt tre trötta plusgrader. I mina hörlurar dånade Donny Hathaways klassiker på hög volym medan jag funderade på en bra julklapp till mamma och navigerade runt vattenpölarna vid busshållplatsen. Jag kände mig varken stressad eller skamsen. Tvärtom kände jag ett märkligt rus av ren överlevnadsinstinkt.
Ändå finns det en hel armé av självutnämnda stämningspoliser där ute som betraktar detta som ett grovt brott mot ordningen. De hävdar med emfas att en enda ton av bjällerklang före första advent förgiftar julkänslan och tömmer december på all magi. Min tes är den rakt motsatta: reglerna kring när vi får börja lyssna på julmusik är fullkomligt fåniga, och idén om att spara all glädje till en hysterisk fyraveckorsperiod är ett självvalt martyrskap som ingen tackar oss för.
Varför är vi så ängsliga för lite bjällror?
Det finns en märklig puritanism kring den svenska julen. Vi har bestämt att vissa markörer måste hållas hårt bakom lås och bom fram till ett visst datum i kalendern. Saffransbullar före mitten av november möts av dömande blickar i fikarummet. Glögg i oktober betraktas som kätteri. Och julmusiken, ja, den anses tydligen ha en så begränsad hållbarhet att den surnar om den utsätts för syre innan adventsljusstakarna ställts i fönstret.
Men varför är vi så rädda för att tjuvstarta? Ingen resonerar likadant kring andra genrer. Ingen säger: ”Nej, nu kan vi absolut inte lyssna på somrig pop i april, tänk om vi tröttnar på melodierna innan midsommar.” Bra musik tål att spelas. Om en låt blir outhärdlig efter tre veckor beror det inte på att du började för tidigt, utan på att låten var usel från början.
November behöver hjälpen betydligt mer än december
Låt oss tala klarspråk om november. Det är årets i särklass tyngsta transportsträcka. Träden står nakna, solen går ner innan lunchmackan knappt hunnit smältas och det ligger ett blött täcke av dimma över hela landet. Det är under den här månaden som vi behöver varje uns av dopamin vi kan skrapa fram ur tillvaron.
December klarar sig faktiskt alldeles utmärkt på egen hand. December har levande ljus, julmarknader, glöggfester, julbord och förväntan. Men november har ingenting utom lönesamtal och blöta vantar. Att neka sig själv Ella Fitzgerald eller Vince Guaraldi Trio under novembers mörkaste kvällar är ren självspäkning. Jag minns ett år när snöstormen i november lät julen börja i förtid och hela grannskapet plötsligt mjuknade, bara för att vi tillät oss att släppa garden och plocka fram det varma och ombonade några veckor tidigare än vanligt.
Problemet är inte musiken, utan varuhusens spellistor
När folk klagar på att de avskyr julmusik handlar det sällan om genren i sig. Det handlar om att de har blivit traumatiserade av att höra samma syntiga coverversion av Last Christmas femton gånger i timmen medan de trängs i ett överhettat köpcentrum för att köpa roliga julklappar till släktens julklappsspel. Det är den kommersiella tortyren man vänder sig emot, inte konsten.
Julmusikrymden är enorm. Den rymmer allt från stillsam akustisk folkmusik och 50-talsjazz till Phil Spectors dånande ljudväggar, soulballader och klassiska körverk. Att sätta på en skiva med Duke Ellington eller Sufjan Stevens i köket en tisdagskväll medan grytan kokar har ingenting med köphysteri att göra. Det handlar om att bygga en varm klangbotten mot det kalla mörkret på andra sidan fönsterrutan.
Möt vintern på dina egna villkor
Det blir lätt så att december dyker upp med alldeles för mycket glitter och en lång lista med krav på hur allt ska kännas och upplevas. Genom att sprida ut myset över en längre tid minskar vi pressen på att den där sista månaden ska leverera en absolut perfektion. Julstämning är inte en knapp man trycker på den första advent klockan 08:00 för att sedan stänga av den med en suck den tjugosjätte december.
Om du blir glad av att höra Frank Sinatra sjunga om snöfall medan du hackar lök och letar efter praktiska julklappar till köket, sätt på musiken. Om du vill vänta till julaftons morgon, vänta då. Men sluta låtsas som att det finns en objektiv moralisk lag som dikterar när melodierna blir tillåtna.
Livet i Norden under årets mörkaste månader är alldeles för krävande för att vi ska reglera bort enkla glädjeämnen. Nästa gång någon rynkar på näsan åt att du har en jullåt i spellistan i mitten av november kan du bara le vänligt, skruva upp volymen ett snäpp och låta basgången dränka deras trångsynthet.