Sex djupt överskattade julsaker som vi borde sluta låtsas älska
December är en fantastisk månad, men vi ljuger kollektivt om minst hälften av traditionerna. Vi låtsas att allting doftar apelsin och nejlika när sanningen är att vi hetsäter torra lussebullar och letar febrilt efter roliga julklappar för att slippa ge bort ännu en opersonlig presentkorg. Någon måste säga det rakt ut. Det finns saker med julen som vi envist hyllar år efter år, trots att de i själva verket är direkt bökiga, överskattade eller bara rena energitjuvar.
1. Den äkta kungsgranen
Varje december åker vi till en lerig parkering vid ett köpcentrum, betalar sexhundra kronor för en barrande buske och släpar upp den för trapporna med kåda på jackärmarna. Väl inne i vardagsrummet inser man snabbt att stammen är skev som ett bananträd. Granfoten kräver en ingenjörsexamen för att hålla eländet upprätt. Inom trettiofem minuter har trädet börjat tappa sina första tusen barr, katten anfaller glittergirlangen och man tvingas krypa på knä varje morgon med en vattenkanna som om granen låg på intensivvårdsavdelning. Den doftar gott i ungefär tolv minuter innan doften övergår i lätt unket skogsvatten.
2. Kalle Anka klockan tre
Klockan tre på julafton stannar Sverige för att titta på samma tecknade snuttar som visats sedan televisionsapparaten uppfanns. Ingen under fyrtio år vill egentligen se Ferdinand sitta under sin korkek för fyrtiotredje gången, och ingen över fyrtio orkar hålla sig vaken efter förmiddagens timtals med osynligt slit i hemmet. Hälften av sällskapet sitter och scrollar på telefonen med dämpat ljud medan någon snarkar i fåtöljen och disken tornar upp sig. Ändå hyssjas det i rummet så fort Musse Pigg kliver ut på den där husvagnen. Det är ren plikt, inte underhållning.
3. Det gigantiska julbordet hemma
Idén om ett storslaget julbord är underbar i teorin. I praktiken innebär det att du köper hem sju olika sorters inlagd sill, tre kilo prinskorv, rödbetssallad och en skinka stor som en mindre personbil. När maten väl står framdukad inser alla runt bordet att man blir proppmätt på två halvor ägg och en bit gravad lax. Resten blir stående i kylskåpet tills mellandagarna, då man tvingas äta torr skinka till frukost, lunch och mellanmål. Behöver vi verkligen all denna logistik och alla dessa specialanpassade julklappar till köket bara för att kunna förvara kallskuret i plastlådor fram till nyårsafton? Svaret är ett rungande nej.
4. Tomteinvasionen på alla plana ytor
När första advent närmar sig tappar många helt omdömet gällande inredning. Plötsligt ska varje hylla, bord och fönsterbräda ockuperas av tomtar i filt, lera, trä och porslin. Det finns en väldigt tydlig gräns för hur många tomtar som är lagom innan vardagsrummet förvandlas till ett skräckinjagande dockmuseum där skäggiga små gubbar stirrar på en från alla vinklar. Man kan inte ens ställa ifrån sig en kaffekopp utan att välta en keramiktomte med trasig luva. Mindre är mer, särskilt när det handlar om rödklädda dvärgar.
5. Julklappsleken med tärning
Julklappsleken marknadsförs alltid som ett lättsamt och charmigt sätt att dela ut småpaket. Sanningen är att den förvandlar de mest harmoniska familjemedlemmar till hänsynslösa taktiker. När tärningen rullar och timern tickar slängs all god stämning ut genom fönstret. Folk kastar sig över bordet, rycker paket ur händerna på chockade släktingar och vaktar sitt byte som rovdjur. Och vad slåss man om? En disksvamp formad som en ren eller en doftgran med kanellukt. Det är tio minuter av ren stress och irritation. Om du vill göra någon glad på riktigt är det betydligt säkrare att köpa en genomtänkt julklapp till pappa eller syskonen i förväg än att lita på att en plasttärning ska skapa julfrid.
6. Paradisaskens bottenlager
Varje december säljs det tonvis med chokladaskar, och varje december upprepas samma tragiska mönster. Det övre lagret försvinner på tjugo minuter under julaftonskvällen. Kvar blir bottenlagret. Där ligger de övergivna bitarna med mystisk likör och körsbär och stirrar anklagande på omgivningen fram till tjugondag Knut. Ingen vill ha dem, men ingen vågar kasta asken förrän den sista biten legat där så länge att chokladen fått en vit och dammig yta. Vi betalar alltså för en hel ask för att njuta av hälften och sedan ha dåligt samvete över resten.
Jag älskar julen innerligt, med alla tända ljus och lediga dagar. Men vi måste kunna se med lite självdistans på våra traditioner utan att världen rasar samman. Vissa saker gör vi helt enkelt bara av gammal vana, inte för att de faktiskt gör december ett dugg bättre.