Konsten att inte göra någonting alls på julafton

Det blir ingen långväga bilresa i år. Jag ska inte packa bilen full med väskor, inte stressa genom snömodd på motorvägen och inte passa tider hos tre olika familjer på två dagar. Förr lade jag ner timtals med osynligt slit bara på att planera logistiken och få allting att gå ihop. I år ska jag inte koka knäck klockan elva på kvällen, inte stryka någon linneduk som ändå får rödkålsfläckar och framför allt inte ställa någon väckarklocka.

Det tog mig många år att förstå att julen inte kräver en prestation för att räknas. Under en lång period kändes december som ett maraton där målgången var julaftonskvällen, och när man väl satt där i soffan var man så utmattad att man knappt orkade prata. Allt skulle hinnas med: sju sorters kakor, perfekt rullade köttbullar, genomtänkta klappar till varenda kusin och en stämning som förväntades vara magisk från morgon till kväll. Det var fint på många sätt, men det var också väldigt tröttsamt.

Nu sitter jag i stället vid köksbordet med en stor kopp kaffe klockan nio på morgonen. Det är tyst i huset, så när som på det svaga knäppandet från elementet under fönstret. Utanför är himlen jämngrå och det ligger ett tunt lager frost över gräsmattan. På bordet står en burk köpta pepparkakor och en halv tub ädelost på tub, och det räcker alldeles utmärkt som frukost.

Att skala bort alla måsten

Att fira jul utan schema handlar egentligen inte om att vara lat, utan om att ge dagen en chans att andas. När man tar bort alla fasta tidpunkter händer något märkligt med tiden. En timme känns inte längre som sextio minuter som måste fyllas med aktivitet, utan bara som en bit av dagen som får passera i sin egen takt. Jag har på mig mina tjockaste yllesockor och mjuka byxor, och jag har inga planer på att byta om förrän tidigast framåt eftermiddagen, om ens då.

I år bestämde vi oss tidigt för att hålla gåvorna på en minimal nivå. Vi skippade stressen i överfulla köpcentrum under luciaveckan och ordnade allt i god tid från soffan. Min syster och jag kom överens om att bara köpa en enda genomtänkt julklapp till mormor och farmor och sedan släppa resten av hetsen. Det visade sig vara en av de bästa lättnaderna på hela året. Att slippa springa runt efter pliktgåvor gjorde att hela december kändes flera kilo lättare.

När klockan slår tolv brukar jag gå en promenad. Inte en rask motionstur för att bränna kalorier, utan bara en långsam runda runt kvarteret eller ner mot skogskanten. Det är en speciell stämning ute mitt på dagen på julafton. Gatorna är nästan helt tomma på bilar, och genom fönstren i villorna kan man skymta tända adventsljusstakar och människor som rör sig i dämpat ljus. Det känns som att hela världen har tryckt på paus, och i den pausen finns en väldig ro som påminner om när flingorna faller och stillheten lägger sig över landskapet.

Maten som lagar sig själv

När jag kommer in igen är kinderna kalla och det doftar svagt av granbarr i hallen. Maten på en lugn jul behöver inte vara ett herrgårdsbord med fyrtiofem olika rätter där hälften blir stående tills de torkar ut. Vi har valt ut tre eller fyra saker som vi faktiskt älskar att äta. En bit god lax, en enkel Janssons frestelse som gräddas långsamt i ugnen och en hemgjord senapssill. Det kräver ingen armé av kockar och ingen diskberg som tar halva natten att ta sig igenom.

Jag brukar trivas bäst när jag får stå en stund i lugn och ro bland skärbrädor och kastruller utan att känna att klockan tickar. För den som vill ha lite inspiration kring smarta redskap som förenklar matlagningen finns det gott om fina julklappar till köket, men idag använder jag bara min gamla slitna gjutjärnspanna och en trägaffel som sett bättre dagar. Det behövs inga avancerade finesser för att få maten att smaka gott när man äter den utan stress.

Efter maten finns det inget program att följa. Kalle Anka får stå på i bakgrunden om någon vill titta, men oftast blir teven bara stående med dämpat ljud medan vi läser en bok, lägger ett pussel eller bara halvslumrar i soffan. Det finns ingen som ropar att det är dags för paketutdelning och ingen tomte som knackar på dörren med andan i halsen. Vi öppnar någon enstaka gåva när vi känner för det, pratar lite om minnen från förr och låter timmarna glida iväg.

När mörkret faller tänder vi fler stearinljus och sätter på lite lågmäld musik. Telefonen ligger kvar på byrån i hallen på ljudlöst läge och får ligga där hela kvällen. Det är en otrolig frihet i att inse att julen blir precis lika meningsfull, kanske till och med mer så, när man inte försöker göra den perfekt.

Similar Posts