Julbelysning i det offentliga rummet: Fyra vardagliga miljöer
1. Bilprovningens kundmottagning
Ingen åker till Bilprovningen i Högdalen klockan sju på morgonen en regnig tisdag för att hitta julkänsla. Ändå hänger en silverglittrande girlang slarvigt tejpad över det repiga plexiglaset vid kassa två, medan en väntande bilägare slentrianmässigt letar efter en julklapp till mamma på mobilens kalla skärm. Kontrasten mellan rummets funktion och dess dekor är total. Det luktar fuktig ytterrock, maskinolja och automatkaffe från en maskin som brummar dovt i hörnet.
Bredvid nummerlappsautomaten står en elljusstake i vit hårdplast. Två av de sju lamporna har slocknat och den mittersta glappar till när tunga kängor klampar in över linoleumgolvet från port fyra. På anslagstavlan, precis intill instruktionerna för hur man överklagar en tvåa på spindelleden, sitter ett rött pappershjärta fäst med en torkad remsa maskeringstejp. En mekaniker i blå overall kommer in med en bunt kontrollprotokoll, ställer en plåtburk med köpta pepparkakor på disken och ropar ut nästa registreringsnummer i det matta lysrörsskenet. Ingen förväntar sig att den här miljön ska vara ombonad. Dekorationerna fungerar snarare som en mekanisk bock i ett protokoll: nu är det december, alltså ska glittret upp, oavsett omgivningens motstånd.
2. Gallerian vid motorvägsavfarten
I det stora köpcentret två mil utanför centrum är skalan en helt annan. Från det tio meter höga innertaket av betongelement och ventilationsrör hänger en konstgjord jättegran i kraftiga stålaxlar. Dess barr är tillverkade av millimeterbred PVC-plast i en djupt mörkgrön ton som inte finns i naturen. Runt basen har ledningen byggt upp ett podium av målad spånskiva, dekorerat med gigantiska paket inslagna i cellofan och frigolit. Hörnen på paketen har redan blivit kantstötta av kundvagnar och städmaskiner under morgonruschen.
Ljudbilden är kompakt och obeveklig. En spellista med amerikanska swing-jullåtar rullar på repeat i en fyrtiofem minuters slinga mellan skobutikerna, apoteket och snabbmatsställena. Luften är torr, varm och mättad med doften av kanelbullar och golvpolish. Folk rör sig med blicken fäst rakt fram, på spaning efter kampanjvaror och årets julklapp bland hyllraderna. Längs rulltrapporna glittrar ljusgardiner av kalla lysdioder som reflekteras i blankpolerade klinkergolv. Bakom diskarna bär den unga extrapersonalen röda tomteluvor som kliar i pannan. Pyntet här är inte tänkt att granskas på nära håll. Det är en storskalig kuliss som döljer att klockan bara är tre på eftermiddagen och att motorvägen utanför redan står helt stilla i snömodden.
3. Det öppna kontorslandskapet
På fjärde våningen i ett kontorshus med grå nålfiltsmatta har julsäsongen landat som ett spretigt privat initiativ. Vid receptionsdisken står en julstjärna i kruka som köptes in första adventsveckan. Den har inte fått vatten sedan dess och har nu fällt nästan alla sina röda blad direkt på ett exemplar av Dagens Industri, så att bara de torra gröna grenarna spretar uppåt mot skärmväggen.
Mellan två skrivbordsavdelare har någon spänt upp en ljusslinga med små, intensivt blåvita dioder. Ljuset reflekteras hårt i de matta datorskärmarna och skär sig mot de varma takarmaturerna. I pentryt står två öppnade plåtburkar med pepparkakor, en kaffebryggare som puttrar oavbrutet och en termos med alkoholfri glögg som bildat en mörk hinna på ytan. Mikrovågsugnen luktar svagt av uppvärmd saffransbulle blandad med gårdagens matlådor. Samtalen runt kaffemaskinen handlar uteslutande om projektdeadlines, vab-dagar och exakt hur många timmar som återstår till den sista arbetsdagen före jul. På whiteboardtavlan, precis bredvid kvartalets sprintmål, har någon ritat en snögubbe med röd whiteboardpenna som torkat ut och lämnat efter sig bleka, halvt utsuddade konturer.
4. Det blåsiga förortstorget
Klockan är kvart över fem och ett fint duggregn faller över torgets mörka betongplattor. Kommunen har monterat ljusgirlanger i de svarta lyktstolparna längs gångstråket. Tre av dem lyser med ett dämpat, gulaktigt sken medan den fjärde är helt mörk efter att fukt trängt in i kopplingsdosan ovanför cykelstället. Mitt på torget står årets gran förankrad i ett tungt betongrör. Nattens vindbyar har slitit i grenarna och fått stammen att luta några grader mot korvkiosken.
Pendlare i mörka funktionsjackor rör sig snabbt från tunnelbaneuppgången mot bostadshusen i betong. En man med en fuktig papperskasse stannar under kioskens takutsprång för att skydda skärmen mot regndropparna, kontrollera saldot på bankkontot och fundera över en lämplig julklapp till pappa innan han skyndar vidare mot busshållplatsen. Ovanför kioskluckan sprakar en liten högtalare med en avlägsen inspelning av en mässingskvartett, dränkt av ljudet från en backande ledbuss och fläkten från pizzerian bredvid.
Det är lätt att förstå historien bakom färgerna och viljan att bryta upp den mörkaste månaden med ljus och glitter. Men här ute, mot den våta asfalten och de stängda fasaderna, blir pyntet framför allt en markör för tidens gång. Det förvandlar inte platsen till något annat än ett regnigt förortstorg, men det signalerar att vardagen rullar på enligt kalendern.